Vår historia - del 8

Sommaren 2009. För många säkert en angenäm period fylld av bad, grillning och återhämtning efter ett långt år av arbete. Även vi fick börja sommaren med bad och härliga semesterdagar. Börjar bli tjatigt att skriva att vi åkte till Italien men det var vad vi gjorde. Efter vårens båda kortbesök i favoritlandet nr 1 hade vi sedan länge planerat in två veckor i den för oss nyfunna regionen Basilicata. Den första veckan var svärföräldrarna med oss och den andra veckan var det bara jag, Mari och barnen. Lillebror 9 månader och storasystrarna som då var 4 och 7. Vi gav oss iväg samma dag som skolavslutningen.

Redan i samband med minisemestern vid Mr Clooneys Lago di Como i slutet av maj var Mari onormalt trött. Cellgifter tänkte vi, klart hon är trött ett tag i början av det så efterlängtade uppehållet. Tröttheten följdes i slutet av maj och början av juni av allt sämre sömn, minns att Mari beskrev det som en krypande känsla i kroppen som gjorde det svårt att sova. Några dagar in i juni började Mari att hosta. I början svagt och inte särskilt ofta. Hon hade haft en del infektioner och vi tänkte att det nog var ett virus som bitit sig fast som en följd av sämre immunförsvar. Alla prover visade dock att Mari borde ha ett bra immunförsvar. Hostan var torr och stum och ville inte ge med sig. Den var inget som stoppade oss att ge oss iväg till Italien. Vi såg fram emot att få fortsätta upptäcka Basilicata och titta på en fastighet som verkade lovande.

Första veckan på semestern var okej. Vi var på stranden de flesta dagarna och badade med barnen. Fastigheten visade sig vara väldigt intressant och vi bestämde oss för att göra ett försök att köpa den. Vi var upprymda över denna möjlighet och trodde verkligen att den hosta Mari hade var en följd av virus. Att hostan sedan sakta tilltog i styrka gissade vi berodde på att det blåste en del på stranden. Vi tänkte verkligen inte på cancer under de här dagarna i början på semestern.

Andra veckan var Mari väldigt hostig och trött. Hon orkade i princip ingenting, var helt grå i ansiktet ibland och ögonen visade att någonting var fel. När man är i den här situationen kanske du som läsare tänker att cancer verkar vara en trolig förklaring till hostan och tröttheten. Men en röntgen hade nyligen visat att cancern hade krympt rejält, att inga nya angrepp syntes, och när Mari hade fått 10 eller 11 riktigt tunga doser av cellgifter så blir även trötthet något som går att förklara. Sanningen är naturligtvis att man inte vill tro att det är cancer, men när läkarnas slutsatser dessutom stödjer denna optimistiska teori så är det lätt att skygglapparna åker på. Trots allt fanns det inget konkret som tydde på att cancern hade spridit sig. Hosta kan ha många orsaker.

Denna andra vecka blev slitsam även för mig. Full fart på barnen, betydligt sämre väder än veckan innan med en del skyfall och åska och därmed svårare att sysselsätta familjen, samt att Mari inte orkade någonting. Totalt gjorde det att jag var väldigt trött när vi kom hem till Sverige. Om jag minns rätt så kom vi hem den 26 juni och hade en röntgen bokad någon dag därefter och sedan ett läkarbesök i början av juli för att få besked. 

Efter ett sådant uppehåll i behandlingen är normal procedur röntgen, läkarbesök och beslut om ny plan framöver. I samband med röntgen ordnade vi en extra läkartid innan den redan bokade för att få ett snabbare svar på vad hostan berodde på. Svaret skulle dröja, men nu sattes iallafall en ny serie undersökningar igång med en bronkoskopi i vaket tillstånd som den jobbigaste delen, inte minst eftersom Mari hostade under hela undersökningen. Jag minns hur hon led, och efteråt sade hon att det var det värsta hon varit med om i livet. Det är talande, för Mari var enormt smärttålig och dessutom luttrad vid den här tiden efter mer än ett år av sjukvård och behandlingar.