Den första olivskörden

Ganska precis 11 månader efter att bläcket hade torkat på kontraktet var det äntligen dags. Olivskörd. Det som till en början delvis kändes som en belastning - ca 35 olivträd på tomten - har nu visat sig vara guld värt. Inte så att det ger något imponerande ekonomiskt överskott att skörda oliver i den här omfattningen, men det var en alltigenom fantastisk upplevelse att få vara med om en olivskörd på vår egen tomt.

Lördagen den 6:e november både skördade vi och pressade fram oljan i den lokala Frantoion, pressen. Vid halv åtta på morgonen kom de som skulle hjälpa oss, 4 personer som bor i närheten. En familj med mamma, pappa och en av sönerna med sig, samt en äldre bekant till familjen. Verkligen trevliga människor, tillika skickliga olivskördare. För mamman i familjen var det 33:e året i följd med olivhantering. Två av dem var pensionerade (en finanspolis och en brevbärare) och en var snart utexaminerad eltekniker. Inga heltidsjordbrukare alltså. Istället har de som många andra i den här byn och på stora delar av den italienska landsbygden egna olivträd för husbehov. Många äger en eller flera olivlundar på kullarna omkring byn, och i november skördas och pressas det för högtryck. Allt pressas inte, utan en del läggs istället på burk i saltlag.


De hade med sig utrustning som underlättar skörden: stora nät som läggs ut under träden, en kompressor och två stycken tryckluftsdrivna "piskor". Genom att dra piskorna genom grenarna skakas och dras oliverna ner på näten som läggs ut under träden. De samlas sedan ihop i säckar.

Bara att få vistas i den här miljön är för mig helt fantastiskt, men samtidigt sorgligt eftersom Mari inte kan vara med. Hon hade fullkomligt älskat att skörda sina egna oliver, landskapsarkitekt som hon var med stort intresse för träd och växter, och med en särskild relation till Italien och olivträd. Hon hade en särskild känsla för det genuina, äkta och okonstlade i tillvaron. 

Den här resan uppskattades väldigt mycket även av barnen. De fick hjälpa till med att samla in ved på tomten, bära in den i huset, elda i öppna spisen, skörda oliver och hann dessutom med ett dopp i havet. Vi åkte ned tillsammans med Maris föräldrar och hade en avslappnande vecka i huset. Vädret varierade mellan +22 och sol som bäst och några grader kallare än så med regnskurar vissa dagar. Lördagen var väldigt vacker från morgon till kväll och alla bilder i detta inlägg är tagna under själva olivskörden.

Vid fyra-tiden på eftermiddagen var vi färdiga med själva skörden. Runt om i olivlunden stod fulla säckar med oliver, som med hjälp av en bekant i byn transporterades till Frantoion i en jeep. Invägningen visade exakt 400 kg! Senare på kvällen när det var vår tur att pressa fick jag och svärmor vara med och tappa upp oljan i plåtdunkar, och när klockan passerat 22 var vi färdiga. Oliverna var av bra kvalitet, om än relativt få som en följd av årets klimat och av att träden inte skötts särskilt väl de senaste åren. Ändå gav det 72 liter färdig olivolja! Fortfarande står ca 55 liter kvar i huset och vi skall undersöka möjligheterna att även få hem den oljan. 15 liter checkade vi in i dunkar inlindade i plastsäckar i våra resväskor :-)


I Januari är det dags att beskära träden, och de kommande åren bör skörden kunna bli betydligt bättre. En äldre herre som jag pratade med utanför olivpressen sade att man kan få upp till 50 kg från ett enda träd om det är stort och skörden är bra. Han bodde i Modena i norra Italien, men hade några olivlundar omkring Pisticci som han stolt visade upp genom att skjutsa omkring mig i en duktigt sliten skumpande Suzuki-jeep. Totalt sett han 1000 olivträd och flera olika fastigheter både i Pisticci och Modena. Han visade sig vara läkare och liksom många andra italienare jordbrukare på fritiden. Om hans siffror stämmer skulle vi kunna få över 200 liter olja bara från våra 35 träd. Hur man skall lyckas få hem oljan till Sverige utan att bli ruinerad får framtiden utvisa. Kul med oliver är det i vilket fall som helst!