Med lite stöd av den borgerliga officianten valde vi musik och komponerade ett program. En längre text som jag skrivit lästes upp av en nära släkting (jag är honom evigt tacksam), den återfinns i sin helhet i ett separat inlägg här i bloggen kallat "Mina sista ord till Mari", och samma person läste även en annan text, skriven av den kusin till Mari som besökte henne dagen innan hennes död. Delar av musiken återfinns längre ned som länkar. Bilderna här nedan visar det bord med blommor och foton som stod här hemma de första dagarna efter den 8 december, samt kistan med en del av blommorna under begravningen. Drygt 100 personer kom till begravningskapellet.
Under begravningen förekom även live-sång, dels när en väldigt musikaliskt begåvad syssling till Mari sjöng "Ovan regnbågen", väldigt vackert, samt när officianten sjöng "Längtan till Italien", också det vackert.
Jag har länge brottats med om jag skall eller inte skall lägga ut den ganska personliga text som jag skrev till Mari dagarna efter hennes bortgång, vilken alltså lästes upp under begravningen. Till slut har jag landat i att det bidrar till att göra porträttet av Mari mer komplett, och därför kommer alltså hela texten här på bloggen i separat inlägg. Den är inte hela sanningen, däremot är den helt sann. Den innehåller bara saker som har hänt, eller som i mina ögon beskriver vem Mari var och vad hon stod för som människa. Det finns ingen absolut verklighet när det kommer till människor, men texten avspeglar min sanna uppfattning om Mari.
Här följer länkar till några av musikstyckena:
Edvard Grieg "Morgonstämning": http://www.youtube.com/watch?v=GUKRBeG-sGQ&feature=related
Vangelis "Eternity" (vid begravningen hade jag klippt bort de första 35 sekunderna): http://www.youtube.com/watch?v=g2lGNkfyrKA
Nils Eriksson "Silver i ditt hår": http://www.youtube.com/watch?v=Pfuw9ANkVFk
Benny Andersson "Tröstevisa": http://www.youtube.com/watch?v=8Rn-r6x9pDY&feature=related
2 kommentarer:
Sedan i augusti då jag hamnade på din blogg har jag följt Er historia med en blandning av starka känslor. Bland annat rädsla. Maris sjukdomsförlopp liknade väldigt mycket min väninnas. Jag var rädd att min väninna skulle dö innan du hinner avsluta Er historia för hon hade ännu större spridning och det fanns inte en smulla hopp i nya besked.
Nu när du skriver om Maris begravning har min väninna plötsligt helt tillfrisknat. Inga metastaser kvar, allt har försvunnit. Jag vågar inte säga att det är mirakel för det beror på var man står och tror på, men det är fantastiskt i alla fall.
Jag är lite nyfiken på hur dina döttrar upplever idag Maris bortgång, hur mycket de minns...
Hej! Fantastiskt med din väninnas tillfrisknande! Mina döttrar minns en hel del, särskilt min äldsta som idag är nio år sedan i september. De är väldigt rädda om saker de fått av Mari, oavsett om det är en hårborste eller en penna eller något annat. De minns inte allt, och kanske också på ett annat sätt - men de minns mycket. Vi pratar om Mari i princip varje dag. Jag TROR att de mår ganska bra idag, de klarar i alla fall sin vardag utan problem och är oftast glada. Misstänker att min äldsta dotter är mest medveten om sin sorg, men hon är den som pratar minst och sörjer minst öppet. Jag tror det kommer att ändra sig med tiden.
Skicka en kommentar